När krig ägde rum mellan Sverige och Danmark/Norge, förekom det ofta att dansk/norska trupper tog sig över Göta älv vid Bohus och via Skårdals skate, en enklav som de hade på svenska sidan, den östra sidan om älven mittemot Bohus fästning vid Kungälv, enligt forskarna från 1200-talets mitt fram till 1658, för att därifrån ta sig vidare österut (se vidare i avsnittet vattenregleringen/surtesjön). Skårdals Skans med sina låga uppbyggda jordvallar som fortfarande är synliga låg på Synsåsberget, en hög bergrygg som tonar upp bakom Bohus samhälle och som ingick i Skårdals skate. Detta var en strategisk plats med mycket god utsikt mot Bohus fästning och Nordre älv i väster. Vägen fortsatte vidare österut över Vättlefjäll, förbi gårdarna Måhult, Rördalen och Björsjöås till Bergumsslätten där trupperna brukade övernatta inför den vidare färden till och från Västergötland. Man kunde även genom områdets placering kontrollera transporterna på älven och ta upp tull av svenskarna som passerade. Frågan om Skårdals skate var därav ständigt uppe till diskussion mellan de tre rikena av denna orsak. Försvarsanläggningarna i Skårdals skate kom sannolikt att ha sin största betydelse under den sk Hannibalsfejden i mitten av 1640-talet.
Sådana ovälkomna besök förekom i detta gränsland mellan länderna år 1564, 1613, 1676 och 1678. Mot bakgrund av detta var det inte konstigt att gårdarna Rördalen och Måhult saknas i uppbördslängden år 1571. Gården Björsjöås låg enligt anteckningarna platt öde under 1570-talet. Då hade striderna i Nordiska Sjuårskriget pågått mellan 1563-1570.
Två kvinnor från gårdar i Bergum hade gått till Tinget då de under dessa härjningar hade blivit plundrade på allt de ägde. Trupperna hade lägrat sig vid Bergum med rytteri och fotfolk. De båda gårdarna beviljades då befrielse från utlagor under några år.
År 1676 hemsöktes Bergum av Karl XI:s trupper i avsikt att kräva brandskatt av häradet. Varje gård som ville undvika att bli nerbränd tvingades betala 24 riksdaler i brandskatt utöver spannmål och andra varor.
Under några århundraden kom städerna i Västergötland samt häraderna i Göta älvdalen, Ale, Flundre och Vättle att rekryterade båtsmän istället för soldater och dessa tillhörde Västergötlands Båtsmanskompani. Behovet av båtsmän hade uppkommit efter freden vid Roskilde 1658 och utgjorde en av grunderna för indelningsverkets tillkomst 1682. Ansvaret för båtsmannen låg på rotens gårdar som indelningsmässigt hade ansvar för att sörja för bostad, mark och bränsle via rotens utsedda rusthållare. Denne hade rotens ansvar och skyldigheter mot båtsmannen. Staten utövade dock tillsynen över båtsmannens rättigheter via torptillsyningsprotokoll. Båtsmanshållet avskaffades 1901 när den militära organisationen förändrades mot en värnpliktsarmé. Den siste båtsmannen avgick 1932.
Alla män i åldern 15-60 år hade varit registrerade i roterings och utskrivningslängder fram till indelningsverket startade. Från början av 1600-talet till 1680-talet måste kungen ha ständernas tillåtelse för utskrivningen av de soldater som behövdes under krigen utomlands.
Sverige i krig var det normala tillståndet under 1600- och 1700-talet. Omkring en halv miljon av den manliga svenska befolkningen var ute i krig. Man stred dock inte så mycket som man kan tro. Under trettiåriga kriget förekom ungefär ett större slag om året. De flesta utskrivna soldaterna dog därför oftare i fältlägren än i fält.
Huvuddelen av sin livsmedelsförsörjning i form av säd och boskap skaffade hären i de områden där hären passerade vilket också bestämde krigets ringlande väg i Europa.
Långt senare i tid, under andra världskriget utfördes luftbevakning i Sverige efter flygplan från högt placerade torn. Dessa började byggas 1939, kallades luftbevakningsstationer ls och hölls samman i kompanier. På Vättlefjäll fanns tre sådana torn. För luftbevakningen anlitades unga flickor och pojkar från trakten. När man såg eller hörde ett flygplan skulle den vakthavande omedelbart meddela luftförsvars-centralen lc. Luft lc, ropade man i telefonluren. Luft var en förkortning för luftförsvarssamtal, som bröt alla andra samtal till och med de viktigaste statsilsamtalen. I ett bergrum någonstans byggdes det med hjälp av rapporter från olika lc upp en bild av hur det såg ut i luften. Lottor översatte uppgifterna till små skyltbärande klossar som plottrades ut på en jättekarta på ett bord. Lite högre upp runt bordet satt beslutsfattare och bestämde utifrån detta underlag om flyglarm, insats av jaktflyg, luftvärnsberedskap mm. Hotet i luften var en realitet under andra världskriget.